Ligger sömnlös i sängen och försöker tänka på saker som inte gör mig ledsen. Gick in på sf.se för att boka biobiljetter åt F och mig, bio blev såklart bortprioriterat när Leiah kom. Därför borde vi passa på nu innan Baby Pi kommer. Men bara en sådan enkel sak får mig ledsen, för då tänker jag på att Leiah aldrig fick gå på bio. Det är en sak i den långa raden av grejer hon aldrig fick uppleva, och det gör mig så ledsen att tänka på.
Det krävs alltså inte mycket för att få mig att gråta just nu. Även om vi försöker hålla modet och humöret uppe så gråter vi varje dag. Vi försöker vända allt det här till något positivt, främst genom att passa på att få färdigt saker i hus och trädgård som vi skulle ha bortprioriterat om Leiah fortfarande fanns hos oss. Det har fällts träd, rensats rabatter, planterats blommor, dränerats, rivits altan, byggts vedbod osv. Allt till minne av Leiah. Undrar om vi kommer klara av att bo kvar i huset eller om minnena av Leiah kommer att smärta för mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar