Igår morse fick vi nog. Det var femte dagen som lillälsklingen gnällde konstant, hade lätt feber och helst av allt bara ville sova. Tydligen går vår gräns för när vi inte orkar mer just där, vid fem dagar (en stor eloge förresten till de föräldrar vars barn har kolik, det är för mig oförklarligt hur man överlever konstant gnäll och skrik). Så här i efterhand ångrar vi kanske lite att vi inte åkte in med henne tidigare, men det är alltid lätt att vara efterklok.
Jag bokade en tid på närakuten och åkte dit med Leiah, läkaren där undersökte henne och skrev en remiss till barnakuten och bilfärden fortsatte dit. Väl på akuten fick vi snabbt ett eget rum, personalen såg faktiskt oroliga ut de också. Jag upplever att man mycket snabbare får vård på akuten om man går till vårdcentralen först, då har man liksom en legitim anledning att komma dit (dessutom slipper man betala för akutbesöket...)
Efter diverse blodprov, halsprov och lungröntgen kunde man konstatera att orsaken till allt gnäll var lunginflammation, öroninflammation och förstoppning. Inte konstigt att hon har mått dåligt de sista dagarna! Det sistnämnda var lätt åtgärdat med lavemang, vilken skillnad det blev på henne så fort bajsproppen släppte. Det är dock väldigt konstigt att hon varit förstoppad för hon har i princip skött magen som vanligt, vi får vara mer observanta på detta hädanefter helt enkelt. Läkaren ville lägga in henne över natten för observation men ändrade sig så fort hon såg min reaktion. Vi vill ha Leiah på sjukhus så lite som möjligt för att sjukhusmiljön är en enda stor smittospridare. Och med tanke på att hon först var kräksjuk och sedan fick det här så lär hon vara extra mottaglig för nya infektioner för tillfället. Efter viss övertalning från min sida fick hon i stället antibiotika utskrivet och en återbesökstid imorse.
Jag måste erkänna att det alltid är lite nervöst att gå emot läkarnas ursprungliga plan, tänk om hon blir mycket sämre när vi är hemma. Samtidigt är det vi som känner henne bäst och det går fort att ta sig till sjukhuset om det skulle behövas. Idag är hon betydligt mycket piggare, hon sitter och pratar och ger en till och med ett litet leende då och då. Så nu hoppas vi att det har vänt, att hon snart blir frisk och kan få hålla sig frisk ett bra tag framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar