Våra familjer och närmsta vänner finns där och stöttar och minns henne. Även kollegor och avlägsna bekanta. Släktingar. Blommor och kondoleanser bara väller in. Folk som stöttar oss men som också minns vår lilla tjej. Vi får sms av kompisars föräldrar. Förskolan skulle haft gårdsfest idag men ställde in då personalen helt enkelt inte orkade. Och då hann hon bara gå där i 1,5 månad. Hon hade en kort tid på jorden men lyckades ändå sätta spår. Åh, vår älskade lilla lillfis, varför?
onsdag 21 maj 2014
Inte ensamma
Det är först nu när hon är borta som vi inser hur många hon har berört, hur många som har brytt sig om henne. Tänk att en liten fjärt på 1,5 år kunnat charma så många. Om hon bara hade vetat, då hade hon kanske inte gett upp där under gårdagsnatten. Men antagligen spelade det ingen roll. Jag är övertygad om att hon ville leva. För hon var så jäkla nöjd mest hela tiden. Men något i hennes kropp satte stopp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ofta är det frustrerande och svårt att förstå att världen bara fortsätter att snurra för många, att hela världen fortfarande går till sina jobb och handlar mat och planerar semester, men jag är säker på att mångas världar har stannat upp lite med sorgen efter Leiah...det finns inga ord! massor med kramar!!
SvaraRaderaDere er i våre tanker, Maria og Fredrik. Godt å lese at dere har mange rundt dere, og snart er dere tre igjen. Men lille Leiah som titter ned på dere og er englestoresøster. ❤️
SvaraRadera