Femte dagen

Dag fem. Dag fem med en enorm och fruktansvärd tomhet. Saknaden och tomheten växer sig starkare för varje dag som går. Jag förstår inte hur man ska kunna gå vidare från något sådant här. Samtidigt vet jag att det här händer hela tiden, att människor jorden runt mister sina barn. Men de barnen är inte mitt barn. Mitt barn som jag gjorde allt för, och lite till. Mitt barn som jag skulle skydda från allt ont. Mitt barn som jag inte lyckades skydda utan lät somna in alldeles ensam en mörk natt. Det känns som att jag kommer dö av hjärtesorg. Älskade lilla lillfisen.