Hon blir inte frisk, har även idag haft över 39 graders feber. Och hostan den kommer och går, precis som spyorna den framkallar. Vi som var så glada för en dryg vecka sedan när hon hade varit kräkfri i tre veckor (med undantag för då hon krampade och när hon fick fel penicillin). De kräkfria veckorna har hon tagit igen med råge nu.
Jag blir så sjukt orolig när hon inte visar några tecken på förbättring, tänk om något är fel, "på riktigt". Nu har hon varit dålig i 9 dagar. Kommer hon att börja krampa snart, såsom hon gjort de senaste gångerna hon haft en infektion?Vågar knappt lämna henne ensam i sängen om natten av oro för att hon ska få ett stort anfall.
Det är inte lätt att veta när vi ska söka vård för henne. Magkänslan säger att det är dags, precis som den gjorde i tisdags då jag åkte med henne till vårdcentralen. Men då blev vi hemskickade och hon ordinerades vatten och vila, typ. Men det hjälper inte, hur mycket hon än får vila så är hennes status oförändrat.
Följande går att läsa på vårdguiden:
Man bör söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning om barnet har feber och har något, eller flera, av dessa besvär:
- inte ger samma kontakt som vanligt
- verkar trött och taget och inte orkar dricka
- har en temperatur över 41 grader
Man bör kontakta vården om febern inte gått ner efter fyra dygn, oavsett ålder på barnet.
Än har det inte gått fyra dygn, men om febern inte har släppt imorgon kväll så blir det nog akuten. Hon försvinner mer och mer, har inte ork till något och vill bara sova hela dagarna. När hon inte sover gnäller hon eller skriker högt som av panik. Det är så stört förresten att alla sådana här sorters guider enbart riktar sig till full friska och "normala" barn, barn som passar in i mallen. Men Leiah passar aldrig in i någon mall. Vi får liksom hitta på våra egna riktlinjer.
Visst kan Leiah dricka några droppar. Men endast när hon är på humör och oftast när hon är jättehungrig. Idag har hon bara spottat ut vattnet jag gett henne. Hon har sovit större delen av dagen, även sedan jag kom hem från jobbet har hon varit jättetrött. Vi hade henne uppe en stund innan middagen men hon var inte med, snarare frånvarande och verkade knappt veta vem jag var.
Frågan är: hur orolig är det befogat att vara? Borde vi ha kontaktat sjukvården? Borde vi ha åkt till akuten? Efter att ha blivit hemskickad från vårdcentralen i tisdags med inget annat än "goda råd" i bagaget så drar jag mig ännu mer för att åka till doktorn med henne. Jag hatar att vara en övernojjig hysterisk morsa. Samtidigt är det bra att stå på sig så att hon får rätt vård.
Att vara mamma till Leiah kräver styrka och envishet. Just nu är jag mest uppgiven. Och orolig. Jag önskar så att jag kunde trolla och göra henne frisk, på mer än ett sätt. Även om det bara är en vanlig simpel förkylning med feber så oroar jag mig sönder och samman, tänker tankar som inte får tänkas och hoppas så att vi inte har missat något symptom. Mammahjärtat blöder av att se henne så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar