Det är så tyst här hemma. På morgonen är det tyst. Under dagen är det tyst. På kvällen är det tyst. Alltid denna hemska tystnad. Det spelar ingen roll om vi lyssnar på musik eller sätter på tv:n, tystnaden gör sig ändå påtaglig. Åh vad jag saknar hennes skratt, hennes leende, hennes pladder, ja till och med hennes gnäll och skrik.
Det är tur att vi har så många bilder. För med bildernas hjälp kan jag se henne framför mig och höra hennes skratt. Återuppleva alla fina stunder. Älskade lilla tokfia, åh vad jag saknar dig.
Så fina foton på lillan, att minnas dem lyckliga stunderna är ett kärt minne att bära med sig trotts saknaden.
SvaraRaderaKramen 💞