Jag är nu inne i vecka 32. Just idag har 79,6 % passerat, om baby Pi kommer den 9 augusti vill säga. Det ni, nu är det inte långt kvar! Förra veckan trodde jag att något var fel då Pi:s sparkar började göra så j-a ont, men nu har jag börjat vänja mig vid smärtan. Det känns som att det är en liten boxare, fotbollsspelare eller kanske en kick-boxare där inne.
Rent fysiskt mår jag rätt bra bortsett från att jag lätt får mycket sammandragningar varför jag har vilat mer än vanligt. Eftersom både Fredrik och jag är sjukskrivna nu så kan jag verkligen ta var dag som den kommer, vilket nog är bra både för mig och för magen. Den inre stressen är dock större än någonsin men jag hoppas att det inte påverkar Pi.
Viktökning? Vågen har mer eller mindre stått still sedan i april (eller snarare visat på 1 kg minus om jag ska vara ärlig). Jag har alltså gått upp ca 10 kg. Detta är fortfarande fler kilo upp än i motsvarande vecka med Leiah men jag väger ungefär det samma. Magen däremot den växer så att det knakar!
Sömn? De senaste tre veckorna har jag av förklarliga skäl sovit oroligt. Men jag brukar i alla fall inte ha några problem att somna, märker dock på morgonen att jag inte är utvilad. Jag skulle gissa på att jag gnisslar tänder nätterna igenom. Vaknar oftast till vid 6-tiden och är orolig för Leiah, det kommer nog hålla i sig ett bra tag framöver. Jag ligger helst på sidan numera, även om jag oftast somnar halvt på mage.
Cravings? Eftersom Robin är här och snickrar och gärna knaprar bullar och kakor så blir jag också sugen. Men craving, nä, det skulle jag inte kalla det. Det är snarare som vanligt så att jag inte är sugen på viss mat och är väldigt kräsen kring vad jag kan tänka mig att äta.
Kroppsförändring? Jag har ont i revben från och till. Åka eller köra bil är oftast inte särskilt skönt pga smärtan i revbenen. Men det är inte alls så illa som med Leiah.
Magen har såklart växt och jag tycker att tuttarna har krympt lite. Framförallt på kvällarna är magen gigantisk (se på bilderna). Jag svullnar upp jättelätt och måste ständigt påminna mig om att dricka ordentligt. Sen har vi dom där satans åderbrocken som jag stör mig något kopiöst på... Bäckenet ger sig till känna om jag står eller går för mycket.
Träning? Pga ökade sammandragningar har jag inte tränat på snart två veckor. Men de har blivit färre så vilan verkar ha gjort susen, kanske lite crossfit redan denna vecka. Promenader går bra så det har jag tvingat mig till även om det är fruktansvärt tråkigt att gå utan Leiah i vagnen.
Humör? Ja, vad ska man säga? Jag är konstant ledsen även om tårarna håller sig borta för det mesta. Jag tror att Pi gör mig starkare och mer stabil, hen verkar inte vilja att jag ska bryta ihop.
Saknar? Just nu inget annat än Leiah. Eller jo, en sak. Vore jag inte gravid hade jag nog börjat dricka whisky eller någon annan starksprit för att döva smärtan i hjärtat.
Baby Pi? Jag börjar känna av Pi och hens rörelser allt mer. Det går inte bara att känna utan även att se de små sparkarna på utsidan av magen. Sparkarna gör riktigt ont emellanåt. När jag gråter lever Pi oftast mer rövare än vanligt, kanske är det så att hen försöker göra mig påmind om att inte bara tänka på Leiah? Jag hoppas så att allt står rätt till även om jag är nojig och orolig...
Vackra du, tack för att du orkar dela med dig av detta också, så vi får se lilla baby Pi växa fram <3 all kärlek.
SvaraRadera