Kanske en liten fisk trots allt?

Jag har dragit mig för att bada lilla L de senaste månaderna. När hon var inlagd på sjukhuset i mars så blev det ett långt uppehåll och efter det har hon varit tokledsen och rädd varje gång. Det har därför mest blivit avtvättningar i handfatet på sistone. Men, vi vill inte att hon ska vara rädd för vatten, känns väldigt onödigt och jobbigt.

Jag har därför hört mig för bland de andra mammorna för att se om de gör på annat sätt. Vi har från födseln använt en sorts sits i badkaret men den har som sagt inte varit poppis de senaste månaderna, inte eller har det funkat att låta henne ligga i mina eller Fredriks händer och bli nersänkt. Vi provade tom att duscha henne men det var nog värst av allt.

Men idag kom jag alltså på lösningen efter tips från My. Jag tappade upp vatten så att det precis skulle täcka hennes öron och la henne sen på botten av badkaret. Succé! Tog igen förlord badtid och lät henne bada i minst en kvart. Inte det minsta gnäll eller sura miner, varken under badet eller efteråt!


Tydligen var det fysiskt ansträngande. Hon däckade innan jag ens hunnit torka torrt henne...


Det bådar gott inför hus med pool! Kanske vi ska omvärdera vårt beslut om att inte sätta in ett bubbelbadkar i badkaret?