Karriär

3 maj. Imorgon fyller lillan 6 månader. Var har dessa månader tagit vägen?

I slutet av min graviditet slöt jag ett avtal med mig själv: i maj, när Po är kring halvåret gammal, då ska jag börja söka nytt jobb. Så kanske jag, om jag har tur, har ett nytt jobb lagom till hösten. Det är väl ingen nyhet för någon som läser bloggen att jag var rätt less på mitt jobb förra året. Hade väl egentligen tänkt byta redan för ett år sedan men sköt upp de planerna när jag fick reda på att jag var gravid.

Nu är maj månad här. Har jag börjat leta jobb? Nej. Kommer jag börja leta snart? Troligtvis inte. Det kom ett sjukt barn i vägen. Jag har inte ens haft ork att fundera över vad jag vill ägna mig åt. Vi (och hennes kontakter på habiliteringen) tror inte att lilla L kommer kunna börja på förskola förrän hon är 2 år. Tidigast 2 år. Och eftersom den krassa sanningen är att Fredrik är den som tjänar mest i familjen så blir det svårt för oss att få ekonomin att gå ihop om han ska vara hemma någon längre tid (läs: ett år eller så). Framförallt nu när vi gått och blivit med hus. Så jag får nog räkna med att vara hemma ett bra tag till.

Just nu känns det som att det bara är att glömma någon form av karriär. Mamma på heltid kanske är min lott i livet?