Jag står snart inte ut längre! Det spelar ingen roll hur vi matar henne, varje måltid slutar likadant: hon börjar skruva på sig, jämrar sig och gnäller mer och mer allt eftersom hon får i sig maten, hulkar och kräks till slut. Hon har ont en bra stund efter att vi slutat mata henne och är oftast helt slut efteråt och däckar av utmattning. Dessutom vägrar hon nu blankt att äta själv, hon har väl förstått att om hon äter får hon ont. Så det är lönlöst att ge henne flaskan och vanlig mat slutar alltid i gråt.
Man känner sig så hemsk som ger henne mat fast vi vet hur det kommer att sluta. Det är bara på natten, när hon är kopplad till pumpen och får mat sakta, sakta som hon inte verkar få ont. Men det går inte att ge henne mat så sakta på dagen, då skulle hon inte göra annat än att äta (och antagligen ha konstant ont i stället).
Orsaken till att hon får så ont när hon äter är antagligen att kortisonet gett henne magsår, det är tydligen vanligt. Det verkar också troligt eftersom kräkningarna och smärtorna kom när hon tagit kortison i ca två veckor, magsåret kommer sällan direkt. Så nu har hon fått recept på ytterligare medicin som vi hoppas ska fungera. Samtidigt försöket de trappa ner kortisonet men det går inte att göra för fort då hon fortfarande har vätska i hjärtsäcken.
Så, här sitter jag och tokbölar fem gånger om dagen. Varje gång jag matar henne. För att det gör så ont i mammahjärtat att orsaka henne sån smärta. Jävla skitsjukdom. Jävla skitgener. Vill bara fly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar