Sömn (eller snarare sömnproblem)

Vi är olika Fredrik och jag. Han verkar kunna sova igenom vad som helst. Jag däremot vaknar oftast av att Leiah gör minsta lilla ljud. Visst händer det ibland att det är han som går upp när hon bajsat eller kissat och ligger och gnyr. Men de flesta gånger det händer är det för att jag väcker honom och ber honom göra det (pga att jag redan varit uppe någon gång och behöver avlastning). Oftast smyger jag upp utan att han märker det. De få gånger jag inte vaknar är jag så fruktansvärt trött att jag är mer död än levande.

Självklart är det bra att inte båda vaknar alla gånger. Och då menar jag vanliga nätter när hon är frisk och bara kräks eller behöver byta blöja. "Han måste ju orka jobba" som det heter. Och jag kan ju "passa på att vila på dagarna när Leiah sover". (Notera att det inte är Fredrik som säger detta utan andra sk. sakkunniga på ämnet). Som dagarna ser ut nu kan jag då passa på att poängtera att om jag ska vila när Leiah sover så skulle hon först och främst aldrig komma till sjukhuset (svårt att köra bil sovandes), läkartiderna är nämligen oftast på förmiddagen då hon brukar sova. Dessutom skulle hennes nerkräkta kläder aldrig bli tvättade, hon skulle aldrig komma ut med vagnen och få frisk luft, hennes matflaskor skulle inte bli diskade, hemmet aldrig städat osv. Jag klarar dock att utföra dessa sysslor med färre timmar sömn så av den anledningen kan jag tycka att på vardagar är Fredriks sömn prioriterad. Men inte för att jag jobbar mindre här hemma utan för att jobbet här hemma inte kräver en lika pigg hjärna.

Den största skillnaden oss emellan är dock inte att jag vaknar lättare utan att han alltid tycks somna om så fort han lägger huvudet på kudden. Jag har väldigt svårt för att somna om. Nu har vi sån tur att hon oftast inte behöver byta blöja förrän vid 4-5-tiden så att jag ändå får sova större delen av natten.

Men nätter som denna, när Leiah inte mår bra (inatt vaknade hon skrikandes med feber). Då brukar vi gå upp båda två eftersom det är enklare (och känns mer tryggt). Men när Leiah fått den hjälp hon behöver ligger jag vaken och stirrar i taket, lyssnandes till Fredriks djupa sovande andetag. Ja, och Leiahs gnäll, hulkanden, snabba andetag eller vad hon nu håller på med. Jag kan verkligen inte somna om. Fredrik sover oftast långt innan dess att Leiah har lugnat ner sig. Och av någon anledning blir jag där i mörkret irriterad på att han alltid lyckas. Då känns det som att han bara sover och sover och sover. Fast det är ju inte sant, egentligen är det jag som sover för lite och för dåligt. Men hur ska jag kunna sova när jag är så orolig för vårt lilla hjärta?