Nästan två månader

Idag har vi varit utan vår allra finaste skatt i 8 veckor. Det bästa jag skapat som försvann alldeles för tidigt. Fredrik räknade ut att hon fick vara hos oss i 561 dagar. 561 dagar fyllda av obeskrivlig kärlek. 

Saknaden blir bara större och större, även om dagarna är ganska lätta att ta sig igenom. Jag önska bara att min hjärna kunde förtränga minnesbilderna från morgonen då allt tog slut och ersätta  de med bilder av en levande Leiah. För jag har fortfarande svårt att minnas. Som tur är kan jag känna doften av henne eller tyngden av att bära henne i min famn. Men jag har svårt att få fram hur hon lät och hur hon såg ut. Hoppas att minnet kommer åter, snart.