Baby Pi - vecka 36

Idag sa min gravidapp till mig att jag har gått in i vecka 36. 88 % avklarade, bara en dryg månad kvar. Jag kör på som vanligt men tar desto fler pauser, mest för att hjärnan säger åt mig snarare än kroppen. Igår grävde jag en stor grop och planterade ett plommonträd i, magen var aningens i vägen men fysiskt går även sånt tungt arbete bra. Häromdagen spenderade vi 4-5 timmar strosandes på stan, inte heller det något problem. Jag jobbar inte lika fort och promenerar inte i mitt vanliga tempo, men tycker ändå att jag klarar av att göra det mesta. Jag är dock inte så smidig, det går tex inte lika fort som vanligt att ta sig upp och ner från golvet eller i och ur sängen.

Viktökning?

Vågen visar nu på 75,5 kg, alltså 11,5 kg plus. Jag har tydligen tjockat på mig lite de senaste veckorna även om jag (oftast) inte har så stor matlust. Igår kväll åt jag förvisso tre portioner då några kompisar var här och grillade, men det hör snarare till vanligheterna att jag inte vill äta annat än fil och jordgubbar (något som gör Fredrik orolig). Även om vågen visar på viktökning jämfört med för några veckor sedan så är det samma antal kilon som i april, det är konstigt att bebisen kan växa så mycket när inte jag gör det. Det är även konstigt att vågen visar samma siffra som när jag var i vecka 36 med Leiah, det verkar som att min ursprungsvikt inte spelar någon roll.

Sömn?

Sover som en stock, somnar i princip så fort jag lägger huvudet på kudden. Tycker inte att jag sover särskilt oroligt längre. Det händer allt mer sällan att jag vaknar av oro för Leiah vid kl 6, hjärnan verkar ha förstått att det redan är för sent.

Cravings?

Virkning! Ja, eller handarbete rent överlag men framförallt virknålen har jag svårt att släppa ifrån mig, skulle kunna virka dygnet runt. Jag är ofta sugen på chips eller popcorn, vilket jag tolkar som ett tecken på att jag kanske får i mig för lite salt. Men i övrigt, inga cravings, snarare tvärtom. Kalla maträtter såsom sallader får mig att tänka "usch och blä", men jag tvingar ändå i mig det. 

Kroppsförändring?

Jag har en brinnande smärta i revbenen på höger sida, smärtan tilltar om jag sitter mycket. Det gör dock som tur är inte lika ont som med Leiah. Bäckenet ger sig till känna om jag går för fort och långt eller tränar, jag simmade igår och det känns i ländryggen idag. Men smärtan är ändå helt överkomlig, och när den tilltar går jag till min naprapat. 

Magen växer så att det knakar. Naveln har verkligen vänt ut och in på sig och står rakt ut. Jag samlar på mig vatten mer och mer, känner mig svullen och stel framförallt på mornarna eller om jag inte dricker ordentligt under dagarna. Åderbrocken sitter där de sitter men har åtminstone inte blivit fler. Jag börjar få en mörk rand från naveln och neråt. Brösten har börjat läcka lite, med betoning på lite. Magen fungerar inte riktigt som den ska, ständigt trög. 

Träning?

Jag har gett upp crossfiten nu. Inte för att jag inte skulle orka, snarare tvärtom, jag tror att jag skulle ta i för hårt och riskera att skada mig. Sammandragningar kommer så fort jag anstränger mig, även om de inte gör ont så är det obehagligt.  Så nu är det promenader och styrka i närmaste utomhusgym son gäller. Vi har fått upp temperaturen i poolen till 28 grader så förhoppningsvis var gårdagens 100 längder inte de sista under den här graviditeten. 

Humör?

Som tidigare typ, dvs upp och ner. Jag hör mig själv skratta, jag känner att jag ler, men på insidan är jag alltid ledsen. Men det har nog inte särskilt mycket med graviditeten att göra...

Saknar?

Inte särskilt mycket mer än mögliga ostar och charkisar. Leiah såklart!

Baby Pi?

En vild rackare som lever rövare. Det gör fortfarande ont när den lille krabaten sparkar. Det känns typ som blåmärken på insidan av magen. Det märks att hen börjar få ont om plats där inne i min mage då det syns tydligt på utsidan när den sprattlar.

För övrigt verkar sommaren äntligen ha kommit. Det här har varit min outfit när jag struttat runt här hemma de senaste dagarna: bikini och lösa shorts eller byxor. Härligt! Jag är tydligen inte en av de gravida som tycker att det är jobbigt med värme och det ger jag två tummar upp för!