Utmattad

Utmattad. Så kände jag mig när jag vaknade imorse, så känner jag mig nu. Precis som den här söte lille pojken ser ut att vara:

Har känt mig pigg från dess att förlossningen startade fram tills igår kväll, då var det som att luften gick ur mig. Utmattad fysiskt och psykiskt, lite för mycket känslor, alldeles för få timmar sömn. Extrem saknad efter Leiah, lycka över lillebror. Känner mig febrig utan att ha feber. 

Lilleman tog tutten direkt när han kom ut, men jag lyckades nog inte få honom i bästa läge första dagen för nu börjar jag få sår. Hade glömt hur ont det kan göra att amma. Så lägg till konstant smärta till den där utmattheten. Och dra bort allt vad tålamod heter. Där har ni mig nu. Ett monster typ... 

Igår fick vi åka hem från BB. Vi hade hoppats på att få åka redan i förrgår men då lilleman hade blåsljud i hjärtat var vi tvugna att stanna ytterligare en natt. Mamma och pappa kom upp på en blixtvisit över natten för att få hälsa på det lilla nytillskottet. Tillsammans med dem fick lillkillen sin premiärtur i barnvagnen och en runda inne på Ica. 

Vi firade först den lille med tårta och champagne. Babynestet jag sydde till Leiah verkar omtyckt även av lillebror, och som vanligt lägger man det finaste man har på bordet. 

På kvällen fick jag äta det enda jag saknat under graviditeten: mögliga ostar och charkisar. Det blev också ytterligare ett litet glas champagne. 

Mina föräldrar och Fredrik bestämde att det skulle ätas lunch tillsammans med svärföräldrarna idag. Jag kände redan igår kväll när energin började tryta att det kanske inte var någon av deras bästa idéer. Dessvärre var det ingen som ville lyssna på min åsikt, "farmor och farfar måste ju få träffa lillkillen också". Det hela slutade tyvärr i ett utbrott från min sida och allmänt kaos. Bråk. Man kan sammanfatta det hela med att om en nyförlöst kvinna, en nyförlöst som dessutom levt under allmän stress de senaste 2 månaderna pga att hon hittat sin dotter död i sängen, säger nej. Då bör man lyssna på hennes nej även om man inte håller med. Det blir liksom lugnast så.

Nästkommande dagar ska vi nog därför bara ta det lugnt. Mysa och vila och njuta av den gosigaste pojken i världen.