Säg hej till baby Pi

Imorse var det dags för moderkaksprov och ultraljud. Det är tur att man inte är spruträdd! Nålen de stoppade in var nämligen lång, Fredrik gissar på 2 decimeter (jag försökte att inte granska den mer än nödvändigt och litar därför på hans uppskattning).

På bilden nedan har läkaren precis stuckit in nålen och man ser hur mycket som ännu inte stuckits in i magen. Barnmorskan drog ut blod och vävnad (tror jag) från moderkakan med hjälp av sprutan. Det är fascinerande vad man kan göra!


Det man kunde se på ultraljudet såg så bra ut det kan göra: smal nackspalt, näsben utvecklat, två armar och två ben, ett litet hjärta och en magsäck. Men, vi har ju tyvärr lärt oss den hårda vägen att allt kan se hur bra ut som helst under graviditeten utan att allt står rätt till. Ett bra resultat på ultraljudet ger inga garantier alls, även om man såklart är glad över att det ser bra ut hittills.

Nu ska vi vänta på att de ska analysera kromosomer och DNA. Inom tre veckor borde vi ha ett svar. Jag hoppas så att vi inte behöver ta bort den här lilla krabaten!