Däremot såg hennes vänstra öga inte ut att hänga med när jag kom hem efter träningen igår. Och får hon chansen så kliar hon i ögat hela tiden, så något står inte helt rätt till.
Vi hade tänkt oss en mysig familjelördag på korallen. Myset fick ett abrupt slut då hon skulle åka rutchkana och jag inte fångade upp henne i tid utan hennes högra fot fastnade i en springa mellan två madrasser och hela benet vreds till. Hon skrek. Och skrek. Och skrek lite till. I minst en halvtimme höll hon på tills hon somnade. Och när hon vaknade satte hon igång igen. Så där har det hållit på. Det är ingen överdrift att säga att hon gråtit så fort hon har varit vaken i snart ett dygn. Det syns ingenting och är inte svullet och enda gången hon inte skriker är när hon står i ståskalet, så vi har inte åkt till akuten (ännu).
Det har inte blivit bättre av att hon , efter en dryg vecka med max en kräkning per dag, börjat kräkas efter eller under varje måltid. I natt hann hon kräkas ner hela sig och halva sängen innan vi hörde henne skrika (ju mer hon skriker desto långsammare reagerar man kan jag tro). I morse var vi övertygade om att hon blivit magsjuk. Dock är vi inte lika säkra på det längre sedan Fredrik kom på att det antagligen är antibiotikan. Just kräk och magont är tydligen en vanlig biverkan. Men vad gör man åt det på en söndag? Vi åker inte till akuten annat än i nödfall.
Nu ser det ut så här.
Fredrik badade henne strax innan lunch och efter det slocknad hon. Hon har sovit i snart tre timmar. Visserligen gnyr hon titt som tätt i sömnen men det är bättre än gapskrik. Mår man inte riktigt bra måste man sova. På så sätt är det en hiskelig tur att hon har knappen, då kan vi få i henne mat och dryck även när hon sover.
Vi börjar dock bli ganska oroliga. Hon gråter ju bara när något är fel. Kanske borde vi åka till akuten? Jag avvaktar dock helst till imorgon, ett akutbesök den här veckan får räcka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar