Supermorsan!

Dagen kunde inte ha startat på ett sämre sätt. Först väcks jag av gråt vid 2-tiden, övertrött liten bebis som inte vill sova. Byter några blöjor, stänger av matpumpen, sätter på den igen och hon somnar. Ungen vaknar igen efter en liten stund, efter ett tag vaknar F och försöker få henne lugn. Vi bestämmer att vi ska stänga av matpumpen en lite längre stund och ställa klockan när det är dags att starta den på nytt. Hon vill fortfarande inte somna så jag ligger och håller om henne tills vi båda slocknar. Väcks på nytt strax innan 5 och inser att ingen av oss ställt klockan för matpumpen så nu är hon inte bara trött utan oxå hungrig. Plus att hon börjar spy. F kopplar till slut på maten igen men hon lugnar sig tydligen inte förrän han lägger henne mellan oss i sängen.

När det är dags för hennes morgonmedicin sover hon. Smyger därför fram och ger henne magmedicinen i sonden i stället för i munnen. Då blir det stopp i sondslangen, scheisse! Och hon som verkligen behövde mat och få sova efter nattens vakenparty.

Försöker och försöker och försöker få bort det som kleggat fast och orsakat stoppet, men icke, får varken i eller ut något. Finns bara en sak att göra: sätta ny sond. Vi har en extra sondslang hemma men ingen tejp av den mer hudvänliga sorten. Samt att jag bara satt ny sond en gång och då var F med och höll fast L. Ringer SABH för att få hjälp men där tutar det upptaget. Gråter en skvätt och tänker "skärp dig din tönt, nu fixar du det här, hon måste få mat och medicin".

Sagt och gjort. Väcker L genom att rycka den gamla slangen. Hon blir skogstokig men jag lyckas göra detta utan att dra bort tejpen närmast huden. Hon gallskriker och viftar med armarna. Petar ner 25 cm slang i näsan och sätter fast med tejp. Konstaterar att det gick, utan hjälp. Klapp klapp på axeln, idag går det bra att kalla mig Supermorsan!

Trött unge efter morgonens bryska uppvaknande: