Leiah 7 månader väger lite drygt 5 kg och är ca 60 cm lång. Dagarna med vår lilla tjej ser ungefär ut så här (de dagar vi inte är på sjukhuset vill säga).
Vid 5-6-tiden behöver hon byta en kisseblöja, sedan somnar hon om till 7-8 någonting. Då vaknar jag av att hon ligger och babblar och sprattlar i sängen. Vid 9.30 brukar hon somna om och sover ett par timmar (ibland ända tills efter lunch). Eftermiddagarna är oftast vakentid då vi leker och tränar, kanske att hon tar en powernap framåt 18-tiden. Sedan är hon vaken ytterligare några timmar, hon brukar bli speedad vid 20 och somna strax efter 21. Ibland vaknar hon efter någon timme men oftast sover hon hela natten.
Mediciner? Lanzo som är mot magsår, Keppra och Fenobarbital för epilepsin, Konakion (K-vitamin), kortison för vätskan i hjärtsäcken, Levaxin (sköldkörtelhormon) och D-vitamindroppar.
Maten? Hon fick tillbaka matlusten och tog flaskan igen i mitten av april (när hon var inlagd för vätskan i hjärtat). Men något hände ett par veckor senare, antagligen magsår, varför hon slutade tvärt. Så sedan dess dricker hon bara några ynka ml på egen hand, resten sondas. Vi har testat olika flaskor, nappar, pipmugg - you name it, men inget funkar. Har även bytt ut Infatrini mot välling men det funkar inte heller. När hon var drygt 4 månader började vi med smakportioner. I samband med att hon fick magsår och hade fruktansvärt ont i magen tog vi i en paus, ville inte riskera att hon skulle förknippa även vanlig mat med smärta. Men sedan mitten av maj, dvs sedan hon var drygt 6 mån, äter hon minst ett mål "vanlig" mat, dvs gröt eller någon barnmatsburk. Och nej, jag gör inte egen barnmat, känner att det är så mycket annat med henne ändå så här har vi tagit genvägen. Tanken är att fler mål mat ska bytas ut successivt men hon kräver lugn och ro när hon äter så om vi inte är hemma är det jättesvårt att få till och tyvärr är det få dagar då vi är hemma hela dagarna. Det verkar som att det är väldigt jobbigt att bli matad med sked, ofta får jag sluta mata för att hon håller på att somna. Hon äter 5 gånger på dagarna, var tredje timme, och får mat kontinuerligt på natten mellan 00-06 (matpumpen har räddat vår nattsömn). Hon kräks fortfarande en del, i snitt 1-2 gånger per dag men det verkar inte son att det gör lika ont som tidigare.
Motorik och fysik? Jag önskar att jag kunde skriva att hon sitter själv, rullar runt och börjat krypa. Precis som andra jämngamla bebisar. Men det är lååång väg dit, om det ens kommer att hända. Hon är svagare i nacken nu än innan hon blev sjuk i mars, fastän vi tränar och tränar och tränar varje dag. Hon går oftast med på att ligga på mage men lyfter nacken det gör hon inte. Hon sitter ok i sin högstol men åker huvudet åt sidan klarar hon inte av att lyfta upp det. Händerna har hon blivit bättre på att använda, dock är hon inte särskilt intresserad av leksaker eller av att hålla saker. Hon vill mest fingra med enbart händerna och stoppa dem i munnen. Hon har dock på nytt lärt sig att greppa saker med båda händerna och föra till munnen även om hon släpper nästan direkt. Hon är fortfarande för smal för att på egen hand sitta i bumbostolen men vi använder den som träningsredskap. Konstigt nog klarar hon av att hålla upp huvudet i hoppgungan. Hon har inte förstått att hon har ben att stå på, försöker dagligen få henne att stöda på benen men de hänger mest som geléklumpar. Allra helst ligger hon på rygg och viftar samt sprattlar med armar och ben. Om hon är gnällig brukar det räcka att lägga ner henne på golvet så lugnar hon ner sig. Även om hon inte har särskilt bra motorik lyckas hon få till pincettgrepp och dra loss sin sond, det gäller därför att alltid ha ett öga på henne.
Humör? Fortfarande otroligt snäll. Hon visar förvisso tydligt när något är fel och gnäller när hon kissat eller bajsat eller är på väg att somna, det är väldigt sällan hon visar att hon är hungrig då hon oftast inte hinner bli det eftersom vi matar henne så ofta. Men okynnesgnäller gör hon i princip aldrig. Oftast skrattar hon och jollrar så fort hon är vaken.
Språk? Ja, något språk har hon ju inte direkt. Men pratglad det är hon. Hon svarar oftast när man pratar med henne, det blir ett annat typ av joller. Hon verkar ha väldigt mycket att säga eftersom hon sällan är tyst. Jag hoppas så att hon kommer lära sig kommunicera någon dag annars tror jag att vi kommer ha en väldigt frustrerad liten tjej.
Vad hon tycker om? Som sagt, helst ligger hon på rygg på golvet. Lika gärna helt utan leksaker som i babygymmet. Hon gillar att sitta med i sin sol när vi äter. Hon älskar fortfarande beröring. Massage av armar och ben är poppis, inte lika roligt är det när vi stretchar nacken, höfter och knän. Hon är kittlig och älskar när man pussar och kittlar henne på halsen, då kan hon nästan storkna av skratt. Hon gillar när man gungar henne och "kastar" henne upp och ner. Om hon intresserar sig för leksaker så är det sådana som är lätta att greppa, ju tunnare desto bättre. Hon har ett gäng färgglada plastringar som hon fingrar på, en uggla som prasslar och piper som hon ligger och drar i om man hänger den ovanför henne. Färgglada bollar och skallror kan också fånga hennes intresse kortare stunder. Gosedjur är mysiga att ligga och krama. Leiah tycker om när man sjunger eller pratar med henne. Speglar börjar bli intressanta igen även om man inte får någon tydlig reaktion. Ligga i famnen är inte särskilt poppis (varför ska man bli fasthållen när man kan ligga och sprattla?!), inte heller sitta i knät några längre stunder (det bror nog dock mest på att det är ansträngande för rygg och nacke), hon är alltså inte särskilt gosig av sig. Men när hon är trött och har svårt att komma till ro, då får man gärna ligga och hålla om henne, ofta somnar hon inom några minuter. Hon gillar söta saker såsom banan men också broccoli och pasta. Fisk är inte poppis men däremot mat med mycket smak såsom bearnaiase.
Det har alltså inte hänt jättemycket under de månader som jag inte har skrivit någon månadsuppdatering. Vi tycker ändå att det går framåt, om än i snigelfart. Vi behandlar henne som en 7-månaders bebis men storleksmässigt är hon ungefär som en genomsnittlig 2,5-månaders flicka. Eftersom hon är så liten kan vi inte heller förvänta oss mer. Jämför man henne med jämngamla bebisar ligger hon långt efter men om man jämför med bebisar i samma storlek är det inte lika illa. Oavsett vad hon kan eller inte så är hon fortfarande världens charmigaste lilla bebis, snäll och glad men med en bestämd vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar