Förlossningsberättelse

Nej, det blir ingen förlossningsberättelse. Inte idag. Jag måste få ta del av Fredriks anteckningar först då jag knappt minns någonting. Däremot lite tankar kring det här med förlossning.

Jag har förstått att många som blivit snittade känner sorg över att de inte fått gå igenom en vaginal förlossning. Detta är helt oförståeligt för mig. Att föda barn var liksom inte min grej. Den enda smärtlindring som fungerade var epiduralen, men den släppte mycket fortare än vad de sa att den skulle göra och de där kvartarna då jag väntade på att den nya dosen skulle ge verkan var verkligen olidliga. Fy fan.

Nej, aldrig mer vaginal förlossning om jag får välja. Tyckte inte alls att det var någon häftig upplevelse. Det gjorde kort och gott bara ont. En obeskrivlig smärta. En smärta som jag helst slipper känna igen.

Tur att allt det onda förde något gott med sig. Vår fina lilla docka. Tänk att man kan vara så fin men ha så många fel? Men man glömmer lätt felen när man tittar på henne.