Jag var förbi graven häromdagen och planterade några påskliljor. Klart vår lilla ängel ska ha lite påsk hos sig även om jag inte är så mycket för att fira. Som icketroende förknippar jag påsken mest med långledighet men nu när jag är föräldraledig så är jag ju ledig varje dag, det är alltså ingen direkt skillnad. Maten under påsken (liksom alla våra svenska högtider) är inte så mycket att hurra för. Sill liksom. Och bara tanken på buffé får mig att vilja kräkas. Nä, jag är gärna ledig men för var år som går blir jag allt mindre sugen på att följa traditioner och fira våra olika högtider. Men visst är det mysigt att Fredrik är hemma några dagar extra den här veckan, det kan jag inte sticka under stolen med.
Lyckades fånga lilleman i ett allvarligt ögonblick, han kan ju inte vara glad jämt. Det ser nästan ut som att han förstod var han befann sig. Och om man har bra fantasi kan man tro att solstrålarna som reflekteras i bilden är Leiah som omfamnar sin lillebror. En bild med konstigt ljus men ändå fin på något sätt.
Graven ser dock tragisk ut. Kanske känns det lite mindre sorgset när jag planterat fler vårblommor, tills vidare får hon nöja sig med två ynka påskliljor (som inte ens har slagit ut) och vissen ljung.
Älskade. Saknade. Världens finaste dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar