Spring i benen

Vi var i England häromveckan. Tänkte skrivit en summering från resan men insåg att jag inte hade några bilder då vi bara fotade med riktiga kameran (och jag är fortfarande för lat för att blogga från datorn). Istället blir det lite bilder på vår virvelvind. Veckan som vi har varit hemma efter resan har jag kunnat konstatera att den lille sonen inte är så liten längre. Vart har min pyttelilla bebis tagit vägen?

Trots att det blev mest bärsele och vagn för Eliahs del i London så utvecklades han under vår resa. Innan vi åkte behövde han hjälp för att kunna gå med gåvagnen. När vi kom hem kunde han helt plötsligt gå med vagnen utan stöd från mig. Och nu rusar han fram i ett rasande tempo. Om han fortsätter utvecklas i det här tempot så kommer han att gå själv innan han fyller 9 månader.

Tänk så konstigt ändå, att han lär sig nya saker hela tiden utan att man tränar honom. Det är annat än hur Leiah hade det. Med henne tränade vi flera timmar om dagen och såg bara små små framsteg. Oavsett barn, oavsett om de gör framsteg eller ej, så är man som förälder lika stolt över båda.