Eliah 7 månader

Tiden går så fort, 7 månader redan, han är ingen liten bebis längre. När Leiah blev 7 månader kändes det som att vi haft henne jättelänge, den här gången känns det som att det bara var någon vecka sedan Eliah föddes. Jag gissar på att det beror på att det hände så mycket tråkigheter under Leiahs första halvår och att vi var så bekymrade. Med Eliah flyter allt bara på, det är nästan så att man inte hänger med i alla utvecklingssprång. Och framförallt sker allt av sig själv, vi som föräldrar behöver inte traggla, träna och tänka lika mycket. Det krävs så sjukt mycket mer av dig som förälder till ett barn med särskilda behov än till ett friskt barn. Där och då när Leiah fanns tänkte vi inte på det (vi visste ju inget annat). Men nu såhär i efterhand, när vi har ett annat barn att jämföra med, så märks det hur stora skillnaderna är. Jag har allt fokus på Eliah men hinner ändå med massor av annat, med Leiah kändes det varje kväll som att man inte gett henne tillräckligt. Visst krävs det en del planering, och visst är man trött, men jag har svårt att förstå dem som klagar...

Men, de är inte bara olika, de har många likheter våra barn, här kommer några exempel:

En vilja av stål. 

Alltid nära till ett leende. 

Ganska lätta att lägga och sover ganska bra.

Åker gärna vagn och bil.

Kiknar av skratt när pappan brottas och busar.

Nöjda rent generellt och lätta att ha med bland folk, på restaurang etc.

De börjar även bli lite lika till utseendet, man måste bara tänka bort Leiahs hår när man jämför. Här en bild på Eliah 7 och Leiah 5 månader:

Eliah har tagit sig framåt, halvt ålandes, halvt krypandes ett tag. Men sedan en vecka kryper han "på riktigt". I förra veckan lärde han sig även att ställa sig upp själv, han kan nu också gå längs med soffan eller sängen, bara han har ett ordentligt grepp. Han följer efter mig som en liten svans och utforskar hela huset. Man måste hela tiden passa honom, allt på golvet och en meter upp är i riskzonen. Han är fascinerad av små saker, tvättlappar, tussar av ludd, snören etc som han pillar med och granskar med stort fokus. Vagnen och bärselen är fortfarande poppis.

Mat älskar han. Både puréer och gröt, men även grönsaksstavar och fruktbitar. Vi lagar i princip all mat till honom själva, även gröt. Han tycker att det är roligt att äta själv och börjar bli riktigt duktig på att plocka med bitar av avokado, gurka, clementiner etc. Avokado är favoriten just nu. Jag tror att han äter ganska stora portioner för sin ålder, i morse åt han tex en äggula med smör, 1/2 avokado och 3/4 banan. Han ammar fortfarande lite, alltid på morgonen men även på andra tider om han inte verkar mätt efter att han druckit ersättning. 

Vi kör fortfarande EC-light, dvs rutinpottning. Vissa dagar och veckor funkar det bra, andra mindre bra. Bajsblöjor är ovanligt här hemma, kissblöjor byter vi ganska ofta tyvärr. Vi provade tygblöjor men blev inte helt sålda, hade hoppats på att han skulle sluta kissa i blöjan när han kände hur blött det blev men märkte ingen skillnad i hans beteende.

Nätterna de senaste dagarna har varit tunga för mig. Han vaknar framåt småtimmarna och vill upp och äta och gosa och blir galen när jag lägger ner honom i spjälsängen. Han vaknar även när han är kissnödig på natten så sömnkontot ligger på minus just nu... Men jag hoppas att det bara är en svacka och att han snart sover större delen av natten igen. En bra, vanlig, natt lägger vi honom vid 19-20, tar upp och kissar och matar honom vid 23 och sen sover han i regel till 04. En riktigt bra natt sover han ända till 06 utan att gnälla.

Överlag är han en väldigt nöjd liten kille. Eller så liten är han inte längre, 7800 gram och 68 cm lång var han när vi mätte honom häromveckan. Han har alltså gått om sin syster på bredden men inte på längden.