Vabruari

Eftersom jag är föräldraledig behöver vi inte VAB:a för Leiah. Men februari har verkligen gjort skäl för sitt smeknamn, vabruari, i år. Den ena förkylningen efter den andra. När vi nu så är inne i mars kunde man ju tro att det skulle vara slut på virus och baciller, men icke. 

Lagom till att jag nu börjar må lite bättre (men inte tillräckligt för att träna, där går min gräns, är man frisk kan man träna, annars är man sjuk) har lillan fått feber på nytt. Och som hon gnäller. Hon har fått en sån stark röst att det skär i öronen när hon skriker. Och skriker det gör hon nästan hela tiden. Skriker hon inte så sover hon, typ. Hon orkar knappt sitta eller stå, stackarn. Det enda ansträngande hon gjort idag var att hon fick smaka på lite mat till lunch. Det gick sådär. Hon surade och vi skrattade. Fredrik filmade det hela men det är något fel på appen jag använder när jag bloggar så jag kan inte lägga upp filmen tyvärr. 

Förra söndagen däremot, då var hon på G.

Små hundar verkar vara en favorit. Om de är still vill säga, annars hänger hon inte med...