Det där med sovrutiner

I ganska exakt 15 månader hade vi en liten sjusivande dotter. Läggningen var enkel och hon tog gärna sovmorgon. I regel räckte det att lägga henne på mage, ge henne nappen, starta Po (hennes speldosa) säga god natt och sedan gå därifrån. På sin höjd att vi behövde ge henne nappen ett par gånger innan hon kommit till ro. Oftast sov hon strax efter kl 20, vaknade för blöjbyte vid kl 6-7 och somnade sedan om igen. Men något har hänt nu när hon under de senaste månaderna inte mått riktigt bra. Hon har förvandlats till ett monster. Ett anti-sömn-monster.

Det spelar ingen roll om vi lägger henne kl 19.30 eller 21. Oftast tar det minst en timme innan hon somnar. Lägger vi henne på mage vänder hon på rygg. Lägger vi henne på rygg rullar hon från sida till sida. Hon snattrar och sprattlar och lever rövare helt enkelt. Och på morgonen vill hon sällan somna om. Dessutom vaknar hon gärna mitt i natten och skriker.

Vi trodde att det hade vänt nu när vi var på Teneriffa. För där sov hon helt plötsligt hela nätter igen. Visserligen kom hon aldrig i säng förrän vid kl 22-23. Men det tog hon igen genom att sova till kl 8-9. 

Men nu när vi är hemma i Sverige. Då vill hon inte sova. Igår somnade hon vid 22. Hon vaknade i morse vid 6.45. Inte tillräckligt med sömn för en liten fis. I skrivande stund ligger vi i min säng och myser. När jag säger åt henne att somna om ger hon mig den här blicken och ger ifrån sig ett skrik. Typ "det kan du glömma morsan". Det blir intressant att se hur det ska gå nu när hon ska börja på dagis. Den förskollärare som ska ta hand om vår lilla suris kl 7 på morgonen kan jag bara gratulera...