Baby Pi - vecka 20

Jag är nu inne i vecka 20 och därmed halvvägs. Igår var det dags för rutinultraljud så för andra gången fick vi kika på bebisen i magen. Allt såg bra ut, vad nu det innebär. Av egen erfarenhet vet jag ju att bebisen inte alls behöver vara frisk bara för att allt ser bra ut på ultraljudet. För Fredrik var undersökningen en lättnad. För egen del innebar den blandade känslor. Lättnad såklart att se att allt ser ut att vara bra, men samtidigt har jag svårt att tro på det då de sa samma sak med Leiah. 

Jag blev även inskriven på specialistmödravården idag pga mina rikliga blödningar vid förra förlossningen. Det ska utredas huruvida jag har blödarsjuka eller inte samt göras en noggrann plan inför förlossningen, de vill göra vad de kan för att det inte ska bli lika traumatiskt som med Leiah. Helst vill jag göra kejsarsnitt men det är inte säkert att de kommer att tillåta det. Och eftersom ingen smärtlindring fungerade som den skulle förra gången måste man i så fall även se över detta om det blir en vaginal förlossning. 

Hur mår gravidosen då? Bortsett från att jag de facto redan har gått upp typ 7-8 kilo så mår jag rätt bra. Detta till trots ligger jag på ungefär samma vikt som med Leiah, det var tur att jag började på en lägre vikt den här gången.

Sömn? Jag skulle behöva sova mer, men en liten dotter väcker mig allt för ofta framåt småtimmarna så det är bara att bita ihop. 

Cravings? Jag skulle fortfarande kunna leva på smörgås och filmjölk, men det är snarare så att inget annat direkt lockar än att jag måste ha mackor och fil. Några glas vin hade heller inte suttit fel. Eller någon möglig ost.

Kroppen? Tuttarna har tyvärr inte blivit mindre, tvärtom. Känner mig stor som ett hus. Jag har lite känningar i ländryggen/bäckenet, hoppas det inte är foglossning. Inget direkt illamående (förutom när det luktar illa) även om Teneriffasemestern går under smeknamnet "resan då jag kräktes på golvet, inte bara en utan två gånger. Jag svullnar upp lätt om jag inte får i mig tillräckligt med vatten. Och eftersom jag den här gången har svårt att hålla tätt och måste springa på toaletten stup i kvarten för att inte kissa på mig (framförallt nu när jag har hosta och nyser) så får det mig att inte vilja dricka. 

Träning? Om jag bara kunde hålla mig frisk så skulle det gå bra med det mesta. Men jag drar på mig den ena förkylningen efter den andra så det blir ingen regelbundenhet. De extra kilona känns av, allt är mycket tyngre. Var på klubben igår och det enda som är ett riktigt problem det är att hoppa hopprep, kan knappt hoppa utan att det känns som att jag ska pinka i brallan. Magen börjar vara i vägen när jag kör burpees, men tar jag det bara lugnt går det bra. Sen pressar jag mig inte som vanligt utan skalar alltid vikterna rejält. Jag sprang en kort runda i förra veckan och det kändes bra (även om konditionen är i botten). Oavsett vad jag tränar känner jag i ryggen efteråt, men eftersom det känns bättre morgonen efter kör jag på. Det gör ju inte ont under tiden jag tränar. 

Humör? Stackars Fredrik. Och stackars mina föräldrar när vi var iväg på resan. Jag som i vanliga fall har en kort stubin har ingen stubin alls numera. Det ska bli intressant att se hur det går när jag börjar jobba om någon vecka, kommer jag att kunna hålla mig i schakt eller skälla ut folk efter noter?

Saknar? Ost och vin som sagt. Och en riktigt blodig köttbit. Samt min vanliga vikt, är trött på att vara en heffaklump.