Hönan eller ägget?

Humör under kontroll. Inte en endaste tår (förutom lyckotårar) på jag vet inte hur många veckor. Inte en endaste ångestattack då jag dunkat huvudet i väggen eller slitit mitt hår. Det är en konstig känsla. En normal känsla, kanske. Men konstig för mig då det senaste året har varit allt annat än normalt. Med följden att jag agerat på ett sätt som inte anses normalt. Tänkt tankar som kallats onormala och sjuka. Nu kanske det har vänt?

Det har funnits dagar och veckor då jag inte har trott att solen någonsin ska lysa igen. Trots att den strålat utanför fönstret. Nu, när det är som mest grått och trist ute, strålar solen inom mig i stället. Kanske beror det på piller. Kanske beror det på gravidhormoner. Jag struntar i vilket och njuter av harmonin. Åtminstone här och nu.

Ja, för även om jag känner mig harmonisk så lyser min personlighet igenom. Den där realisten. Realisten som vet att marken under mina fötter kan rämna vilken sekund som helst. Tur att här finns en liten optimist också, för att balansera tankegångarna. En optimist som hoppas att jag är mer förberedd den här gången så att fallet inte blir så brutalt. Den som lever får se hur det går.