Men, ingen långvarig lycka här inte. Korkat av oss att tro på en vändning. Trots sondmatning sedan förra veckan hade hon gått ner i vikt när jag vägde henne igår. Bilden får tala sitt tydliga språk, hon väger nu mindre än när vi började sondmata.
Vi får förvisso skylla oss själva. Hon ska äta 400 ml per dag men då vi efter samråd med dietisten kom fram till att börja långsamt så har vi bara gett henne 350. Och då kommer det kaskadspyor under och efter var och varannan måltid.
Men nu har vi inget annat val än att spruta i henne mat tills hon kräks och lite till. Vilket är fruktansvärt jobbigt eftersom hon mår så dåligt av det. Det är verkligen panik i hennes skrik när magen börjar mullra och det sprutar spya både ur näsa och mun. Inte konstigt att hon ofta ser så här sur ut på dagarna...
Något som är positivt är att hon börjar få tillbaks sin energi. Det var sjukt jobbigt i förra veckan när vi såg hur hon gick bakåt i utvecklingen och inte orkade något. Nu börjar hon bli mer nyfiken, mer stabil i nacken och framförallt lite gladare, även om hon ännu inte är helt sig själv. Hon har även börjat suga på flaskan igen, i förra veckan var det som att hon glömt bort hur hon skulle göra. Då låg hon enbart och smackade med läpparna men sög inte. Hjärtskärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar