Ständigt missnöjd och besviken?

Ibland känns det som att jag alltid går runt och är missnöjd. Besviken och missnöjd på andra. Jag ställer höga krav på mig själv och tenderar att förvänta mig att även andra ska göra likadant. Om och om blir man lovad saker som inte hålls. Vissa saker bryr jag mig inte särskilt om, att komma i tid exempelvis, eftersom jag själv suger på den punkten. Men om jag har blivit lovad något så förväntar jag mig att det ska hållas, åtminstone till viss del eller att personen försöker (även om jag alltid är beredd på att jag kan bli besviken då jag lärt mig att väldigt många sällan gör sitt bästa). 

Igår var vi förbi Leiahs grav igen. Begravningsbyrån sa till oss att gravstenen kanske skulle komma under veckan. Men de lovade också att de skulle höra av sig när den var på plats. Vi förväntade oss alltså inte att någon sten skulle ligga på plats när vi åkte dit igår, men det gjorde den. Det var lite av en chock att se hennes namn på pränt på en gravsten, ännu ett wake-up-moment. Hon kommer aldrig att komma tillbaka.

Så nu är vi besvikna på begravningsbyrån. Igen. Hur svårt kan det vara att slänga iväg ett mail och berätta att stenen är på plats? Och, ja, jag vet, varför gnälla när stenen levererats i tid? Det är bara det att vissa saker vill man kunna förbereda sig på. Kanske hade vi haft med oss blommor att plantera igår om vi hade vetat. Kanske hade vi inte åkt dit alls för det var mycket jobbigare att besöka graven när vi kunde läsa hennes namn. Finaste lilla fisen, tänk att det enda som är kvar är minnen och lite aska. 

Det var inte såhär livet skulle bli...