Liten blir stor

Ja, stor är hon ju inte. Men äldre har hon blivit. Ett år om en vecka! Var har detta året tagit vägen? Året då ingenting, absolut ingenting, blev som vi hade trott och hoppats. Livet blir såklart aldrig som man tänkt sig. Men det här året har bannemig slagit rekord i saker som gått fel. Det enda som möjligtvis blev som vi hade trott är de färre timmarna sömn per natt, och det hade man ju kunnat vara utan.

Får frågor om vad hon önskar sig i ettårspresent. Det är inte det lättaste att svara på. Vad ger man till någon som lever i sin egen lilla värld? Hon behöver ju egentligen ingenting. Inte något som går att köpa i en vanlig butik i alla fall. Det finns ingen mening med att önska sig "typiska" leksaker till en ettåring då vi inte vet om hon någonsin kommer att kunna använda dessa.

Det är med kluvna känslor ettårsdagen närmar sig. Glad och tacksam såklart för att vi fått världens mysigaste unge. Men samtidigt är jag sorgsen över allt som inte blev under året, över alla de timmar hon har mått dåligt eller när hon kräkts, över alla dessa stunder då vi har mått dåligt och inte gjort annat än gråtit. Sorg och saknad är jobbigt. Att sörja något som man faktiskt har är faktiskt snäppet värre.