Hon brukar ju sova bra om nätterna vår lilla dotter. Men inatt, då var det som att djävulen flugit i henne. Hon somnade sött runt kl 21 - yes! tänkte vi, en tidig kväll för en gång skull. Men ack så fel vi hade! Vid 22 var hon klarvaken igen och vägrade komma till ro. Hon låg och vände och vred på sig i sängen och snackade högt som sjutton. Viftade på allt som gick att vifta på, la vi henne på sidan så rullade hon tillbaks på rygg och vice versa. Efter någon timmes brottning somnade hon till slut. Bara för att vakna igen vid 3-snåret. När jag försökte lugna henne började hon tokskrika. Fredrik fick henne lugn efter en stund men det är inga pigga föräldrar här idag vill jag lova.
Trodde där mitt i natten när hon höll på som värst att nu tar hon väl åtminstone sovmorgon imorgon bitti. Även där hade jag fel. Hon har hållit låda hela morgonen och inget tyder på att hon tänker somna om.
Lyckligtvis är det mest glada miner och tillrop hon ägnar sig åt.
Fast idag har det blivit en hel del sura miner också (fy faen). Hennes humör har åkt berg-och-dalbana om man säger så...
Älskade unge, var du tvungen att ärva mitt temperament?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar