Häromkvällen när vi stanna bilen utanför lägenheten möttes vi av denna syn. Ett styck nerkräkt bebis. Inte ledsen, gav oss mest en besviken och syr blick "varför märker ni inte när jag kräks?!". 15 minuters bilfärd. En kräkande bebis. Två föräldrar. Hur kunde vi missa? Förhoppningsvis första och sista gången hon behöver spy i sin ensamhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar