L hade tid hos koagulationsläkare för att prata om och analysera huruvida hon har benägenhet att få tromboser eller blödningar. Hon tar ju Konakion (K-vitamin) pga dåliga koagulationsvärden, men man vet inte hur länge hon ska fortsätta eller om hon i framtiden får problem med proppar i stället. Hur länge hon ska ta Konakion får tydligen hennes leverläkare avgöra (visste inte ens att hon hade en sådan). Antalet försök som krävdes när man satte nål på henne talar för benägenhet att bilda proppar men då både jag och F har tendens att "blöda mycket" talar det för koagulationsproblem i stället. Kontentan? Återbesök om ca ett år för lillan. Ja, samt en misstanke om att jag har von Willebrands sjukdom, en typ av blödarsjuka. Vilket bör utredas innan vi skaffar småsyskon till L för att undvika 6-7 liters blodförlust i samband med förlossning. (Tur man har bra gener, eller inte...)
Hon gjorde även en kontraströntgen av magen för att se om tolvfingertarmen är normal eller inte. Detta som ett steg mot att hon ev ska få en PEG/knapp på magen i stället för sonden i näsan. Undersökningen verkade inte visa på något onormalt (för ovanlighetens skull) så nu hoppas vi på en PEG inom kort.
Slutligen träffade hon neuroläkare på avdelningen för att bli utskriven. Läkaren tyckte det var bra att kramperna minskat sedan tillskottet av extra EP-medicin samt att lungorna nu lät vätskefria så utskriven blev hon. För den här gången. Att hon kommer bli inskriven igen verkar inte vara någon tvekan om...
Så nu står vi på någorlunda egna ben igen, både skönt och skrämmande. Nu blir det Leiah bootcamp här hemma i stället, hon har ju dessvärre blivit mindre stabil och fått sämre motorik än innan hon insjuknade. Vi hoppas verkligen det går att träna upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar