...inte för att jag vill ha ett långt liv idag. Det är en sån där kväll när jag bara vill fly allt (som alltid när vi varit på Karolinska). Ser ingen mening med livet. Ja, jag är egoist som tänker så. Men kan just ikväll inte glädjas över hur fin hon är utan tänker bara på vilket jobbigt liv hon antagligen kommer att få. Vet inte hur jag ska orka leva med denna ständiga oro. Ls neurolog sa idag att oron kommer minska. Hur nu han kan uttala sig om det som inte har ett sjukt barn. Bullshit! ville jag spotta i hans ansikte.
Men, trots bitterheten fick denna bild mig att le i några sekunder. Har sett den förut men den är lika bra för det!
Sen att bilden fick mig att inse att vår lilla prinsessa antagligen aldrig kommer få en prins (eller prinsessa för den delen). Hon kommer ju inte ens komma in i puberteten om jag förstått det rätt. Älskad av oss kommer hon vara. Men kommer hon att utvecklas såpass att hon själv kan älska? Tveksamt är svaret på det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar