Tacksam

Det är tur att vi har så många fina nära och kära. Vänner, familj och släktingar. Folk som ställer upp och finns där om vi behöver en axel att luta oss mot. Någon att gråta ut hos. Eller skrika åt om det behövs. Fina människor som också får en att le och skratta, vilket man inte får glömma bort.
Vet inte hur jag (vi) skulle tacklat det här annars. Utan de fina alltså. Vi har fått så många samtal, sms, mail, blommor, presenter och hälsningar de senaste veckorna. Tänk att vi har så många människor omkring oss som bryr sig!
Det krävs inte mycket för att få mig att fälla en tår av tacksamhet i dessa dagar. Även om det är fruktansvärt jobbigt har det också varit lärorikt. Allra främst har det lärt mig vad lite som krävs för att man inte ska behöva känna sig ensam när något jobbigt händer.
Men, det här har också visat vilka som verkligen bryr sig. Vilka av de i ens närhet som är ens vänner och inte bara bekanta. Några personer har lyst med sin frånvaro efter att vi berättat. Personer som man alltid trott skulle finnas där i vått och torrt. Det är som om Leiahs sjukdom har skrämt iväg dom. Tråkigt är bara förnamnet...
En sak är i varje fall säker. Det här är en liten tjej som jag alltid kommer att bry mig oerhört mycket om!

- Posted using BlogPress from my iPhone