Kan det kanske vara så att me myself and I är tillfreds med att lämna 20-nånting och bli vuxen på riktigt? Kanske har jag redan accepterat att det roliga och bekymmersfria livet där varje dag kunde vara fest är över sedan länge? Jag tror bestämt när jag tänker efter att jag sakta men säkert börjat transformeras till en tant. Ålderskris är alldeles för sent.
När mamma och pappa frågade vad jag ville ha i present kunde jag ju slagit till med något lyxigt - en helg på spa, nya dyra kläder, en resa eller middag på finrestaurang. Men nej, inte den här blivande trettioåringen. Hon önskade sig en ny symaskin. Bästa presenten, hur nöjd som helst! Jag skulle kunna klappa på min nya maskin dagarna igenom om jag inte haft en bebis att ta hand om, haha.
Och mitt nyfunna intresse virkning har jag ju redan visat upp resultatet av här på bloggen. Det är tantvarning om något. Måste inhandla lite nya garner så att jag kan påbörja nästa projekt (ja, för vila mellan matningar och bajsblöjebyten är det ju inte tal om).
Dessutom var det en ren lättnad att vara nykter i nio månader. Nio månader utan att vara bakis, så jäkla skönt! Är fortfarande inte det minsta sugen på fest, och det har nog inte bara med Leiahs ankomst att göra. Funderar seriöst på att skippa alkohol helt och bli nykterist, kroppen mår så sjukt mycket bättre.
Och de senaste dagarna, vad har jag då passat att göra när lillstumpan är nöjd och glad och man har lite tid över? Sovit? Målat naglarna? Surfat julklappar? Kollat på film? Icke! Här har det bakats både pepparkakor och saffransbullar. Lycka är att bebis gärna sitter i bärsele så att man har två händer fria och kan ägna sig åt tantsysslor såsom bakning.
Börjar jag bli en riktig bullmamma tro? Eller är jag redan där? En curlande höns- och bullmamma. Det hade jag aldrig kunna tro att jag skulle vara på min trettioårsdag!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar