När orken försvinner

För var dag som går känner jag att jag får mindre och mindre energi. Energin läcker som luften i ett punkterat däck. Allt jag vill på dagarna är att sova, men när kvällen kommer ligger jag ändå uppe till sent. Jag vill träna minst varannan dag. Jag borde sy tält och fixa med renovering av lekrum och vardagsrum på kvällarna. Jag vill busa och leka med Eliah, ta med honom till skogen, lekparken eller öppna förskolan. Och framförallt borde jag fixa med bröllopet som är om bara två veckor. Men jag orkar inte.

Jag tänker på Leiah och hur mycket jag saknar henne alldeles för ofta. Jag börjar gråta för typ ingenting. Orken har försvunnit. Hösten och vintern känns väldigt lång och mörk...