Glädje och sorg på samma gång

I lördags gifte vi oss, Fredrik och jag!

En fantastisk dag, även om den ändå inte riktigt blev som vi hade tänkt oss... En stor anledning till att den, åtminstone för mig, blev lite annorlunda än tänkt var att vi två veckor innan fick veta att jag är gravid. Tänk, för tre år sedan väntade vi Leiah, för ett år sedan hade vi precis fått Eliah och nu är det dags igen. En glad nyhet som även är ledsam då vi inte vet om vi kommer att behålla barnet. Orkar vi med CDG-historien en gång till om det visar sig att barnet är sjukt? 

När vi väntade Eliah var vi överens hur vi skulle göra redan innan jag blev gravid. Vi tyckte då inte att det vore rättvist mot Leiah att sätta ytterligare ett sjukt barn till världen då hon krävde så mycket uppmärksamhet och hjälp av oss själv. Men nu, när vi inte längre har henne hos oss är valet inte lika lätt. Jag är rädd att en ev abort kommer kännas som att vi väljer bort Leiah, och det hade vi aldrig gjort, det finns ju inget vi önskar mer än att få henne tillbaka. 

Så, glädjen över att vara gravid, glädjen över bröllopet och festligheterna, glädjen över alla roliga saker just nu har för min del fördunklats av oron inför vad som komma skall. Jag vet att man aldrig kan vara helt säker på vad det är som väntar när man är gravid. Men vi kommer inom kort att få veta om bebisen i min mage bär på Leiahs sjukdom eller inte. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen...