Han kryper!

Ok, kryper är kanske att ta i. Men han lyckas dra och sparka sig framåt. Att han vill framåt är ingen tvekan om, han blir så frustrerad när han kör fast. Emellanåt får han upp rumpan i vädret och balanserar på knän och händer. Rulla från rygg till mage lärde han sig i Borås strax efter nyårsafton. Nu rullar han tom flera varv ibland (hur tror ni förresten han lyckades få tag på blöjorna på bilden nedan?). 

Häromdagen la vi honom på mattan vid tv-n och hittade honom sedan under soffan. Om han hade crawlat åt motsatt håll hade han farit nedför trappan. Trappgrind bör införskaffas snarast.

Gåstolen är en ny favorit. Likaså allt man kan upptäcka när man hoppar omkring i den. Elkablar. Eluttag. Och pappans drinkvagn. Barnsäkra var det ja...

Tänk att vissa har det så lätt medans andra får jobba så hårt. Ett första litet barn som ständigt kämpade i uppförsbacke. Och så nu den här sprattelpellen som lär sig nytt hela tiden. Lite för mycket och för fort enligt oss, men alldeles för långsamt enligt honom själv. Allt det där som vi tragglade så med Leiah som nu kommer av sig själv helt naturligt. Våra fina små barn. Så olika. Men båda helt underbara.