Det här med att bli väckt kl 3 av en liten tjej som skriker av panik pga av att hon kräks. Jag vänjer mig aldrig. Pulsen stiger, man studsar ur sängen och flyger fram till spjälsängen. Helst vill jag bara dra täcket över huvudet och låtsas att det regnar, men det går ju inte.
Det värsta med det hela är att jag aldrig lyckas somna när hon tvättats ren och bytt kläder. Så nu ligger jag här. Vaken. Och stirrar upp i taket. Orolig för att hon ska kräkas mer. Irriterad över att jag inte kan slappna av ich somna. Sömnlöshet är så segt!
Någon sa att kräkningar brukar gå över vid ettårsåldern. Jag hoppas så att det stämmer! Men efter nattens äventyr tror jag nog att vi inte ska hoppas för mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar