Frustration

Den här mamman är ju ganska sur av sig normalt sett. Hon blir inte mindre tvär av att bo på sjukhus. Små irritationsmoment blir plötsligt världsliga problem. Klockan är inte ens 9 och jag har redan tre saker som stör mig rejält.

1. Är det ok att stinka veckogammal svett bara för att man jobba som städare? Ni vet sån där riktigt sur doft som sätter sig i väggarna. Mig veterligen har vi inte brist på rent vatten i Sverige. Så duscha för h-e, tillvaron suger redan som den gör när man ligger inne, du behöver inte förpesta den mer genom att stinka!

2. Inkompetenta människor. Vaknade till larm i morse. Matpumpen som pep för att L fått tillräckligt med mat. Trodde jag! Sekunden senare ser jag att slangen inte är kopplad och att hennes kudde i stället för mage var fylld med mat. Inte ok! Inkompetenta och slarviga människor klarar vi oss utan. Då gör F och jag ett bättre jobb hemma så låt oss åka hem, tack!

3. Delade rum. Snarkande morsor. Dålig kombo! Vet inte hur många gånger jag harklade mig och klappade händerna i natt för att få tyst på det feta åbäket. Inte sjutton hjälpte det. Hon väckte även sin son som försökte få henne att tystna, dock utan resultat. Bad om att få byta rum men blev erbjuden öronproppar. Hur ska jag då höra Leiah frågade jag. Ja, du, ibland kan man inte tillgodose alla behov var svaret jag fick. Och nej, jag var inte sur mot sköterskan när jag frågade och visste egentligen svaret redan innan då det är fullt på avdelningen. Men man måste ju försöka!

Så, nu ska jag försöka vända den här dagen till något positivt. Wish me luck!