Gravid i vecka 40

Klockan är 23.30. Vi är nyss hemkomna från AW. Eller AW är egentligen fel ord då jag inte jobbat på tre veckor och PaPo varit ledig idag. Men för övriga i sällskapet var det after work, så vi kallar väl det för det. Antagligen min sista AW på ett tag, även om jag hoppas på att Po blir en bebis som går att ta med överallt. Hemma innan midnatt, vilka pensionärer! Skönt att komma hem i tid, men ändå tråkigt. Ingen av oss brukar vara den som går hem först. Men idag blev det så, båda var lite trötta. Skjutsade hem Peter och Carro också, så vi var inte de enda som tog tidig hemgång (puh!).

Imorgon är dagen D. D som i due date. Tydligen ska champagne sätta igång förlossningen. Kan meddela att detta verkar vara en myt, Pol Roger fick inte önskad effekt ikväll. Inga värkar eller andra tecken ännu. Så vi får nog tyvärr en bebis som brås på sin mor och kommer för sent.

Viktökning? 8 kilo på morgonen, 8,5 på kvällen.

Sömn? Sover bra. Så länge jag inte glömmer att gå och kissa innan jag somnar så sover jag gott hela natten. Det gör inte längre ont när jag ligger ner vilket är skönt.

Cravings? Icke sa Nicke.

Kroppsförändring? Magen växer och blir allt större. Har denna vecka börjat samlat på mig mycket vätska. Detta har lett till nedsatt känsel i fingrar och tår när jag vaknar på morgonen. Plus att både fingrar och tår ser ut som prinskorvar. Ikväll upptäckte jag också, inne på Sturehofs toalett av alla ställen, att även ansiktet svullnat upp. Tur att det inte är lång tid kvar, max två veckor. Dessvärre hjälper det inte, som tidigare, att dricka vatten för att få svullnaden att lägga sig.

Tyngdkraften gör sitt, kan redan nu se att tuttarna kommer hänga till naveln när magen är borta. Rumpan är plattare och längre än någonsin.

Får lite ont i bäckenet/höfterna om jag går för långt eller för fort (läs: långpromenad på 1,5 timme eller mer) men det brukar gå över efter ett par timmar eller till dagen efter. Gick till Gamla stan igår och har haft känningar även idag, så smärtan har börjar hålla i sig längre. Men, inget oöverkomligt, det är klart att det ska kännas att man är gravid, det gör mig mest mer otymplig. Jag ser väldigt rolig ut när jag rör mig efter en promenad, som en 95-åring med diskbråck ungefär...

Träning? Bara tråkiga promenader.

Humör? Lite deppig till och från. Vet inte om det är hormoner, nervositet inför förlossningen (och det som kommer efter) eller något annat som spökar. Men mestadels glad!

Saknar? Ikväll hade jag velat äta råbiff eller charkuterier. Men valde att hålla mig, när jag ändå avstått sånt i nio månader då kan jag lika gärna fortsätta några dagar eller veckor till. Men PaPo vet vad han ska servera när Po är ute: mögliga ostar, halvråa korvar och andra charkprodukter.

Po? Igår fick jag för mig att Po slutat röra sig. PaPo kände och lyssnade på magen och försökte övertyga mig om att det kändes som vanligt. Jag är dock orolig över att något är eller kommer gå fel, så ville inte riktigt lyssna på honom. Tilll slut kände också jag Pos rörelser som tur var så i behövde inte åka till BB. Idag har jag dock känt av hen desto mer, så lugnet är åter.

Kolla in fingrarna! Skrev jag prinskorvar?! Chorizo är snarare rätt ord!