Allmän egendom

Något jag funderat på en del under de senaste veckorna är att man som gravid inte får ha sin kropp ifred. Det känns ibland som att man är allmän egendom, bara för att man är gravid. Detta har ökat ju längre graviditeten fortlöpt, större mage = mer allmän egendom. Alla dessa "graviditetsexperter" man stöter på överallt.

Det är tydligen helt ok för vem som helst att kommentera precis allt hos en gravid kvinna. Aldrig annars skulle kreti och pleti ställa så många frågor och kommentera så mycket kring ens person eller utseende. Helt plötsligt är det helt ok för vem som helst att ställa frågor kring vad man väger eller hur mycket man gått upp. Ena stunden är magen gigantisk, i nästa stund är den liten. Man ser trött ut, eller pigg. Man får höra hur mycket magen har sjunkit ner eller så ifrågasätts det att den inte sjunkit ner tillräckligt. Jag har många gånger fått höra att det inte syns någon annanstans än på magen att jag är gravid eller att det inte syns i ansiktet som det brukar göra. Jag förstår att det är komplimanger, men när man känner sig som en heffaklump och vet att även andra mått än magmåttet ökat så tas det inte enbart som något positivt.

Det är intressant att det faktum att man är gravid får människor att bli så fruktansvärt frågvisa och inte tänka efter vad de säger och hur det kan uppfattas av den som tillfrågas. Jag vet att det mesta sägs med välmening men det gör det inte desto mindre irriterande. Så många gånger som jag fått bita mig i tungan för att inte komma med en motfråga eller kommentar kring hur mycket den väger som ställt frågan. Jag har fått hindra mig från att inte nypa tag i fläsket på magen på den som försöker känna på min mage.

Värst är nog när man är flera gravidosar som blir jämförda. Det har hänt ett par gånger att jag varit med andra gravida som inte är i närheten av samma vecka som jag och vi blir tagna för att vara lika långt gångna. Kommentarer som inte är illa menade men som kanske sårar mer än vad folk tror. Är det verkligen ok att kalla någon för tjockis bara för att hon är gravid?

Jag som inte gått upp jättemycket (ligger dock i det spann där jag enligt barnmorskan ska ligga, så har på intet sätt gått upp för lite) får höra att jag är lyckligt lottad som inte kommer ha så många kilon att gå ner. Att det kommer vara så lätt för mig efteråt. Det är självklart skönt att jag inte gått upp 20-30 kilon. Men jag både ser och känner att en stor anledning till detta är att jag tappat muskler. Mycket av tröttheten är säkert hormonell, men jag tror allt stillasittande är en starkt bidragande orsak. Även om jag inte var i bästa formen när jag blev gravid så är formen katastrofal nu om man jämför, har nog aldrig haft så långt och ofrivilligt träningsuppehåll tidigare. Har aldrig känt mig så svag. Jag kommer få kämpa för att känna mig stark och pigg igen.

Det faktum att jag "bara" gått upp ca 8 kilo har nu vänts till något negativt. Helt plötsligt har jag insett att omgivningen tror sig veta att jag kommer komma i form snabbt igen, eftersom jag inte gått upp så mycket. Det känns som att det haglar kommentarer från "graviditetsexperter" om hur fort jag kommer gå ner mina extra kilon. Som om det är kilona som spelar någon roll! För mig handlar det inte om att tappa kilon utan om att få tillbaks styrkan, känna att kroppen fungerar och orka hålla igång. Att orka göra ett bra jobb som mamma helt enkelt. Kilona kanske rasar fort, men det är oväsentligt i sammanhanget. Jag kommer se och känna mig som en mjuk heffaklump när magen och kilona är borta. Ja, jag har haft en "lätt" graviditet och inte varit särskilt trött eller grinig (inte mycket mer än mitt vanliga sura jag). Men jag känner mig ändå som en blandning av elefant och valross. Jag dricker hinkvis vatten för att ben, fötter och händer inte ska svullna upp mer än nödvändigt och känner mig som en kärring när jag kämpar på mig stödstrumpor varje morgon.

Jag vet med mig att jag lätt agerar likadant. Jag ställer också frågor kring hur mycket andra gravida gått upp och har åsikter kring kost, träning etc. Det är dock en sak att göra det nu när man är gravid, kanske kan man få något bra råd. Men inte lika uppskattat av icke-gravida. Jag hoppas att jag i framtiden kan visa de gravida jag möter lite mer respekt och inte kommentera allt eller ställa alla dessa frågor.

Tips och råd från vänner som själva nyss varit gravida tar jag gärna emot. Men allt tyckande från alla andra "graviditetsexperter" börjar bli aningens tröttsamt. Tur att det snart är över :-)