Förskoleplats

I fredags fick vi ett högst oväntat besked. Eliah har fått plats på förskola i mars. På vårt förstahandsval! Vilket tydligen inte verkar vara särskilt många förunnat här i stadsdelen. Det är värsta snackisen på öppna förskolan huruvida man får en av de fem förskolor som man står i kö till eller om man ska få en sk garantiplats någon annanstans. Så vi verkar ha haft tur. En del verkar heller inte få besked förrän veckan innan barnet ska börja, det är så konstigt att det kan skilja sig åt inom samma stadsdel. Så, vi är väldigt nöjda med vår placering och att vi fick beskedet i såhär god tid.

Dock är det inte bara glada känslor för min del. Jag hade helst varit hemma med honom ett tag till, det här 1,5 året har gått så sjukt fort. Och han verkar inte lida av att vara hemma, tvärtom. De senaste veckorna har han börjat bli lite mer mammig (och pappig) och vill gärna bli buren eller sitta i famnen, och han är extra generös med pussar och kramar. 

Jag är helt enkelt inte riktigt redo att släppa taget om vår lille pojk. Hade hellre sett att Fredrik eller jag var hemma med honom till sommaren. Mycket beror nog på att jag till viss del skyller Leiahs död på förskolan. Förskolan och alla dess baciller. Och barnen som smittade henne med dessa baciller. Och föräldrarna som släppte iväg barnen till förskolan trots att de var sjuka. Jag vet att jag inte får tänka så, men det gör jag. 

Men, nu är det bestämt och snart är det alltså dags. Dags att släppa taget och lita på att främmande människor kan ta hand om vår lille pojk. Bacillerna får vi nog räkna med, men han är ju å andra sidan både större och starkare än Leiah så just den biten oroar mig inte särskilt. Däremot att han ska slå sig illa när de vuxna tittar bort. Måste dock lära mig släppa taget om honom, även om jag inte vill. 

Men, det är två månader kvar innan han börjar. Tills dess ska han vara hemma med Fredrik. Och jag, jag ska tydligen börja jobba om 1,5 vecka. Det ska bli roligt med vuxet sällskap om dagarna och att få fixa i ordning sig på morgonen, men mindre roligt att inte kunna gosa med Eliah hela dagarna. Januariångest på högsta nivå!