Eftersom vi ser att hon växer har vi inte mätt henne lika frekvent de senaste månaderna. Jag vet inte hur lång hon är, gissningsvis ca 67-68 cm. Vägde henne igår och vågen visade på 6350 gram. Dvs hon är stor som ett genomsnittligt 4,5 månaders flickebarn. Så även om vi tycker att hon har blivit stor så är hon inte det när man jämför med andra barn. Dock bryr vi oss inte om att göra det, så länge som hon följer sin kurva är vi nöjda.
Efter att vi kom hem från Florida var det lite sisädär med sovtiderna. Men hon blev av med jetlaggen ganska fort ändå, efter en 3-5 dagar någonting. Hon somnar runt 20-21 och vaknar vid 6-7. Hon har haft en lång period då hon har kräkts eller har försökt kräkas varje natt. Så varken hon eller vi har sovit särskilt bra de senaste veckorna. Men mellan kräkningarna brukar hon sova gott. Hon sover fortfarande i vårat rum. Detta beror dels på att hon har sina kräkattacker och dels på att vi inte har hunnit göra i ordning hennes rum. Men förhoppningsvis får hon ett eget sovrum innan jul!
Här har det inte hänt mycket. Hon verkar gilla smakerna på det vi matar henne med, hon tuggar men vägrar svälja. Det är tydligen mycket roligare att spotta ut maten. Men vi fortsätter kämpa och försöker börja alla måltider med att mata innan vi sondar och hoppas att det vänder snart. Det spelar ingen roll om det är hemmalagad mat eller mat på burk, om det är avokado (som hon verkligen gillar men ändå inte vill svälja) eller en majskrok. Det mesta kommer ut samma väg det kom in.
Det är fortfarande så att vi väger och mäter all hennes mat för att veta hur många kalorier hon får i sig. Hon kan tyvärr inte äta mer än max 100 ml, helst mindre, utan att kräkas (och inte ens då är hon kräkfri) varför vi spetsar maten med gröt- eller vällingpulver och kokosolja. Varje måltid tar fortfarande lång tid, ofta 1-1,5 timme. Hon fick en ny typ av ersättning som är mjölkfri i förra veckan, vi hade hoppats på att hon skulle kräkas mindre av den, men icke!
Även om hon fortfarande kräks ofta och mycket så har det blivit betydligt mycket enklare sedan vi fick kräkpåsar utskrivna. De ligger nu utspridda över hela huset för att vi alltid ska ha en till hands när hon börjar kräkas. För det handlar inte om om utan när detta kommer att ske.
Hennes nästintill maniska fokus på höger hand fortsatte även efter sommaren. Hon började sedan suga på vänster tumme varför det var svårt att få henne att fokusera på annat än tummen och handen under någon månad. Men i Florida släppte detta beteende och hon började i stället pilla med händerna framför sig (och med leksaker etc), typ som när man tecknar Imse Vimse Spindel. Hon upptäckte även sina fötter i Florida vilka hon griper tag i så fort hon får möjlighet. Så nu vill hon helst ligga på rygg och dra i tårna. Som en liten skalbagge.
Hon kan fortfarande inte sitta själv. Men hon har blivit betydligt mycket mer stabil. Hon lyfter huvudet jättebra när hon ligger på pilatesbollen (dock bara när hon ät på rätt humör), hon sitter mycket bättre i gåstolen än för några veckor sedan, vilken hon gärna sprätter omkring i (hon går baklänges, såklart). Hon har blivit riktigt duktig på att vända från mage till rygg, men det är precis som med allt annat, dagsformen avgör. Att hon har blivit starkare märks tex när vi går och gungar, hon hänger inte längre som en säck potatis utan lyfter huvudet och lutar/slänger sig bakåt.
Det känns även som att hon är mycket mer med och börjar förstå oss, hon skrattar på ett annat sätt än tidigare. Blicken är mycket mer stabil och hon följer oss och saker som hon tycker är intressanta. Även om hon inte ljudar så känns det som att vi kommunicerar, på hennes eget alldeles speciella sätt. Vi har så smått börjat använda tecken som stöd i vår kommunikation med henne, tydligen ska det vara enklare att förstå än när man talar till henne.
Hon älskar när vi busar (pussar på halsen, nafsar på magen, gungar, kittlar med ett gosedjur etc). Då kiknar hon av skratt. Humöret är det således inget fel på, hon är fortfarande mestadels sjukt nöjd. Hon gnäller i regel bara när hon har bajsat eller kissat eller om hon är jäääättetrött.
Visst har vi våra jobbiga stunder, när hon gnäller eller när vi är på det där sabla sjukhuset. Dagar då allt bara känns hopplöst. Men de kommer inte lika ofta längre. Mestadels är livet rätt gött. Vi (och nu talar jag för både F och mig själv) är tacksamma för det här lilla livet som vi ska fostra och lära så mycket. Denna lilla miniperson som gör mig till en bättre människa. Man kan inte annat än att le och bli alldeles varm inombords när man tittar på henne, världens goaste unge. Det har varit ett tufft år på många sätt, men det har även varit ett år fyllt av så oerhört mycket glädje och lycka. Livet blev inte riktigt som vi hade trott, men på många sätt blev det så mycket bättre!
Vilken härlig läsning!! Heja heja! Känner igen det där med att bli en bättre människa, i mitt fall har han fyra ben, svans och päls. Stor kram på er!!!
SvaraRadera