tisdag 21 augusti 2012

Gravid i vecka 30

Snart har 75 % passerat, bara 10 veckor kvar. Eller bara, jag tycker att 10 veckor känns som en evighet. För min del kan Po gärna komma nu, jag är redo!

Jag har fortfarande ont i revbenen/bröstkorgen. Inbillar mig att smärtan minskat en aning men ska jag vara helt ärlig handlar det nog snarare om att jag börjat vänja mig vid konstant smärta... Det var trist att behöva ligga ner och vila mer eller mindre hela tiden under min andra semestervecka. Förra veckan jobbade jag knappt alls, om jag sitter ner får jag ont och står jag upp för länge får jag ont. Känner mig som en gammal kärring!

Viktökning? Nu visar vågen på ca 6,5 kilo plus, en liten minskning alltså. Fast magen ser ut att ha växt så den ekvationen går inte ihop. Större mage borde väl innebära fler kilon, eller?

Sömn? Sover lite bättre, har lärt mig hitta liggställningar som inte gör lika ont i revbenen.

Cravings? Nepp! Men har återfått smaklökarna kring vissa saker, jag kan t.ex. äta sallad igen och tycka att det är gott.

Kroppsförändring? Ont i revben, större mage, mindre tuttar. Så länge jag dricker ordentliga mängder vatten så blir jag inte särskilt svullen, vilket är skönt. Magmusklerna har förresten separerat totalt för några veckor sedan. Det börjar bli svårt att knyta skorna. Jag känner mig allmänt klumpig...

Träning? Farbror doktor konstaterade inflammation i revbenen/brosket och ordinerade liggläge för två veckor sedan (jag var dum nog att erkänna att det går bra att träna men gör ont efteråt) så det har jag hållit mig till. Har bara gått några promenader under dessa veckor. Men nu när jag inte känner av smärtan lika mycket tänkte jag ta mig till gymmet eller ut i löpspåret igen.

Humör? Same old, berg-och-dalbana helt enkelt.

Saknar? Att få röra på mig ordentligt och inte bara ta fjuttiga promenader! När vi var på bröllop i lördags blev jag lite sugen på ett glas vin. Smuttade lite på dessertvinet, sååå gott. Börjar bli redigt trött på att äta kött då det tydligen måste vara genomstekt och då blir segt som en skosula.

Po? Jag börjar känna av Po och hens rörelser allt mer. Igår när vi låg i sängen och lyssnade på Stones rörde hen sig som sjutton (självklart mot de ömma revbenen), PaPo tyckte inte alls det var konstigt, Po dansade ju... Men jag tycker inte det känns som sparkar, bara något som rör sig.

Idag bjuder jag på eftermiddagsbilder med extra stor och synlig mage!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar