onsdag 27 juni 2012

Gravid i vecka 22

Mer än halvvägs nu, eller rättare sagt 54 % avklarat, 129 dagar kvar tills dess att Po beräknas ploppa ut. Tydligen kan Po nu kallas för barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster.

Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Jag tycker fortfarande inte att jag känner av Pos rörelser, bara lite fladder emellanåt, men verkligen inte varje dag. Fredrik tyckte sig känna en spark utanpå magen häromdagen men jag kände ingenting. Bor det verkligen någon i min mage?





Viktökning?  Det varierar fortfarande från dag till dag, gissar att det beror på hur mycket vätska jag samlat på mig. Men ca 3,5-4 kilo. Magen har vuxit mer än vad vågen visar.

Sömn? Jag har kommit in i en ny period av trötthet. Men det är nog mest självförvållat. Vi lägger oss inte i tid på vardagskvällarna och är uppe och ute på äventyr alldeles för sent på helgerna. Men när jag väl lagt mig i sängen, då sover jag fortfarande som en stock.

Cravings? Nepp, dock har jag senaste veckorna varit mer sugen på allt som inte är nyttigt, både godis, chips och glass. Men det tror jag mest beror på att jag slarvat lite med mellanmålen och då blir hungrig.

Kroppsförändring? Magen har vuxit som sjutton, tuttarna har oxå satt fart igen. Jag är inte helt bekväm i att jag måste bli ännu större. Med tanke på hur mycket magen vuxit de senaste veckorna (det sa bara pang! för två veckor sedan när jag var i Borås) så börjar jag bli orolig över hur stor jag kommer vara om några månader. Naveln går fortfarande inåt. Ont i nacken och axlar, men ländryggen klagar inte lika mycket längre. Har haft lite ont på höger sida av magen, gissar att det är livmoderns muskler som töjer sig med tanke på hur magen vuxit.

Träning? Pust och stön av minsta lilla, men springer fortfarande om än lite långsammare än innan. Får lite krampkänsla i vaderna när jag sprungit ca 5 minuter, det går dock oftast bort om jag stretchar lite. Har svårt för att gymma eller springa på löpbandet. Inte för att jag inte orkar utan för att jag mår dåligt av att se mig själv i spegeln, går alltid därifrån deprimerad. Så ett gym utan speglar vore toppen! 

Humör? Inte lika deppig och sur längre.

Saknar? Varmt sommarväder! Och mögelost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar